Kan inte ens lyssna på mina favorit låtar längre. Tvingar mig själv att inte lyssna för jag vill inte gråta mer. Jag har gråtit nog. Nu får det vara slut med det här. Jag är stark. Kom igen nu.

Slängt det sista, hoppas jag.

Operaras. Är sjuk. Vad händer? Det var allt som snurrade i min skalle. Var orolig att du inte skulle klara första operationen. Men det gjorde du. Du var så pigg som du alltid varit. Faster ringer. Såret har gått upp. Ambulans. Falu lasarett. Operation en gång till. Tänkte återigen nu är det över. Slutade aldrig gråta. Nu händer det. Det jag fruktat sedan jag var liten. Att du skulle lämna jorden. Min bästa vän. Min själsfrände. Men du vaknade. Igen. Helt otroligt. Du som är 90 år klarade en sådan här stor operation. Två gånger dessutom. Helt otroligt. Och nu sitter jag här. På din balkong. Dricker saft som alltid. Du ligger och sover lite. Och jag är så tacksam. Tacksam för att du har funnits i mitt liv i 17 år. Att jag sitter här hos dig. Att det inte var din tur att gå. Att du älskar mig. Att du är lycklig igen. Att du är på bättringsvägen. Och framförallt så är jag tacksam över att få vara en del av ditt liv. Tack älskade du. Tack.

Tror du att vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar?
Även om vi aldrig mer ses.

Den där väntan. Ont i magen. Trodde att vi skulle lösa allt. Att det skulle bli bra. Du sa att vi skulle försöka. Du övertygade mig om att du älskade mig. Jag byggde upp den där muren igen. Då kändes allt bra. Jag kände: jag är lycklig. Lyckligast i världen var jag. Det sista du sa var att du älskade mig. Sen var du borta igen som i slutet av alla andra helger. Inte visste jag då att det skulle vara sista gången jag skulle kyssa dig hejdå på järnvägsstationen. Inte visste jag, men det gjorde du. Någon timme senare rev du ner min mur igen som bara en vecka innan var i bitar. Du fick mig att lida ännu mer. Du skulle bara sagt det. Från början. Inget övertalande om att du älskade mig när jag sa dom där orden att jag ville göra slut. För det ville jag faktiskt, för jag var så ledsen. Men du övertalade mig om att du älskade mig, för att sedan berätta att du inte gjorde det längre. Varför lät du mig inte bryta mellan oss innan. Varför ville du såra mig ännu mer. Det kommer jag aldrig någonsin att förstå. Varför.

"Så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp."

Jag måste sluta ha dåligt självförtroende. Jag är ju faktiskt bra. Jag är bra på att sjunga. Jag är bra på att spela gitarr. Jag är bra på att dansa. Jag är bra på att muntra upp folk. Jag är bra på att lyssna. Jag är bra på att förklara. Jag är bra på att förstå folks känslor. Jag är bra på att vara en bra vän. Jag är bra på att vara mig själv. Ja, jag är ju faktiskt rätt bra ändå.

Jag gick runt och mumlade, jag sa inget mer.
Bakgator, jag mötte dig på bakgator.

Ibland går tankarna runt som bara den. Därför jag har denna blogg antar jag. För att skriva mina tankar. Men mina tankar snurrar runt, dom hinner aldrig stanna så jag kan sätta fingret på dem. Svårt. Jaja, det blir väl bra.